Start » Press » Trelleborgs glasbruk – en kulturhistorisk skatt

Trelleborgs glasbruk – en kulturhistorisk skatt

5 februari 2024
Gröna glasföremål från Trelleborgs glasbruk. Dricksglas, kanna, vas och karaff fotograferat mot vit bakgrund.
Glas från Trelleborgs Glasbruk

Blåst, pressat, slipat, etsat och målat – Trelleborgs Glasbruk hade en omfångsrik produktion från bruksglas till finaste kristallglas och praktpjäser. Genom en storslagen donation hösten 2022 fick Trelleborgs Museer en omfattande samling Trelleborgsglas - en kulturhistorisk skatt, som nu har blivit en utställning. Trelleborgs glasindustri var verksamt 1919-1955 och drevs vidare som Skånska glasbruket 1955-1957. Glasbruket var det sista i raden av de företag som Trelleborgs store industrifader Johan Kock startade. Erfaren arbetskraft importerades bland annat från Småland då det inte fanns några glasbrukstraditioner i staden. Det producerades bland annat termosar, enklare hushållsglas som konservglas, eleganta glasserviser och remmarna som blev en av deras storsäljare. Det är en mångfald av olika typer av glas, färger, former och tekniker – en imponerande produktion som spänner över fyra decennier.

Johan Kock, stadens store industrifader, startade glasbruket 1919. - men varför starta ett glasbruk så långt från glasbruksbygd? Det sägs att Kock ville ha billiga flaskor till sitt bryggeri Men han hade också experimenterat med ”sparkokare” sedan 1916 - en föregångare till termosen. Den 13 oktober 1919 startade glasbruket på tomten längst i norr vid Trädgårdsgatan, numera Johan Kocksgatan.

Råglas köptes från glasbruk i andra delar av Sverige. Arbetare lockades hit från norra Skåne, Småland och ända från Värmland! De lockades med högre lön och hyresbidrag - Kock byggde bostäder till arbetarna och på så sätt fick han tillbaka hyresbidraget. Yrkeskompetenta driftsledare med specialkunskap om glas anställdes också.

Som mest arbetade vid bruket omkring 200 personer. I varje hytta leddes arbetet av en förman med mästarutbildning, där arbetade också flera utbildade glasarbetare och minderåriga hyttpojkar.

På bruket fanns även en smedja för tillverkning av pressglasformar. Glassliperi, etsverkstad, glasmåleri, finputs och dekorationsavdelning. På kontoret jobbade ett tiotal personer. Termosfabriken startade 1919 och stod för den största lönsamheten första året. Men redan året efter lades tillverkningen ner och togs inte upp igen förrän tio år senare tillverkningen av termosar fortsatte sedan utan avbrott ända fram till 1956.

Johan Kock gick bort 1945. Glasbruket drevs sedan av Kockska stiftelsen fram till 1947. Då ombildades företaget till Trelleborgs Glasindustri AB och ledningen övertogs av en grupp tjänstemän från glasbruket. I efterkrigstidens snabba ekonomiska utveckling blev det billigt med importerat glas och det krävde att glasbruket hittade nya sätt att utvecklas. 1949 påbörjades en helt ny gren i verksamheten. En ny fabriksanläggning byggdes nere i hamnområdet och på licens, dyrt inköpt från Tyskland, började man experimentera med tillverkning av glasull. 1952 kom tillverkningen i gång på allvar men mycket kapital hade då förbrukats och glasullsmarknaden hade blivit en dålig affär. Denna nysatsning kom att bli det som stjälpte hela glasbruket.

1955 försattes glasbruket i konkurs. Gullaskruvskoncernen köpte bruket samma år och lovade att fortsätta driva bruket i Trelleborg. Bruket döptes om till Skånska Glasbruket. Verksamheten fortsatte i något mindre skala - men redan två år senare lades allt ner och Trelleborgs tid som glasbruksstad var över. Gullaskruv fortsatte att tillverka en del av de lönsamma produkterna så som remmare.

Arbetare på Trelleborgs glasindustri år 1934. Ett antal män arbetar framför ugnarna.
Arbetare på Trelleborgs glasindustri år 1934.

Trelleborgs glasindustri på Johan Kocksgatan.
Trelleborgs glasindustri på Johan Kocksgatan.