”Lillemor och jag har velat visa vår uppskattning av staden Trelleborg, som redan nu har ett antal av mina verk i sin ego, genom att skänka våra öfriga skulpturer – de som finnas och de som komma efter denna dag – till denna stad, om den vill göra oss den äran och förnöjelsen att mottaga och hysa dem.
Ett önskemål från oss vore, om detta kunde ordnas så, att den ev byggnaden kunde i någon mån påminna om den miljö, i hvilken konstverken tillkommit bland blommor och grönt, som gåfve ett ljusare och gladare intryck än de vanliga museala gravkamrarna.”
”Lillemor och jag har velat visa vår uppskattning av staden Trelleborg, som redan nu har ett antal av mina verk i sin ego, genom att skänka våra öfriga skulpturer – de som finnas och de som komma efter denna dag – till denna stad, om den vill göra oss den äran och förnöjelsen att mottaga och hysa dem.
Ett önskemål från oss vore, om detta kunde ordnas så, att den ev byggnaden kunde i någon mån påminna om den miljö, i hvilken konstverken tillkommit bland blommor och grönt, som gåfve ett ljusare och gladare intryck än de vanliga museala gravkamrarna.”
Så stod det i ett gåvobrev från söderslättskonstnären Axel Ebbe och hustrun Lillemor år 1933 som blev upprinnelsen till Axel Ebbes Konsthall. Paret Ebbe donerade samtliga verk till Trelleborgs stad. Stadsfullmäktige mottog gåvan – Axel Ebbe (1868-1948) var en av de mest framgångsrika samtida skulptörerna. Att det just var Trelleborgs stad som fick hans livsverk grundades i hans kärlek till Söderslätt och tacksamhet för stadens många beställningsarbeten.
Gåvan var generös. Att få hans samlade verk möjliggjorde en unik retrospektiv utställning och överblick över hela hans konstnärskap. Samlingen är än idag ett unikt inslag i svensk konsthistoria.
Arkitekten som gav liv åt konsthallen var den då unge malmöarkitekten Carl-Axel Stoltz (1904-1975). Han kom senare att bli stadsarkitekt i Malmö. Axel Ebbe var själv mycket arkitekturintresserad och involverad i byggnadens utformning. Han önskade en miljö som liknade hans eget hem och ateljé Villa Klythia i Hököpinge som han själv hade ritat och låtit uppföra 1912.
Interiören
När man trädde in i Axel Ebbes Konsthall sommaren 1935 var det en grönskande oas. Det hade mer karaktären av en vinterträdgård eller orangeri än en konsthall!
Axel Ebbe arbetade bäst omgiven av naturen och ville att hans vita gracila gipsskulpturer skulle inramas av grönska. Denna önskan hörsammades och han fick dessutom tillsammans med sin hustru Lillemor göra utställningsformgivningen och vara med i många beslut kring konsthallens utformning.
Byggnaden bestod av två våningsplan, varav det nedre bestod av en stor sal fylld med Axel Ebbes gipsskulpturer. På övre plan fanns två mindre utställningsrum fyllda med vägghängd konst och småskulpturer.
Så stod det i ett gåvobrev från söderslättskonstnären Axel Ebbe och hustrun Lillemor år 1933 som blev upprinnelsen till Axel Ebbes Konsthall. Paret Ebbe donerade samtliga verk till Trelleborgs stad. Stadsfullmäktige mottog gåvan – Axel Ebbe (1868-1948) var en av de mest framgångsrika samtida skulptörerna. Att det just var Trelleborgs stad som fick hans livsverk grundades i hans kärlek till Söderslätt och tacksamhet för stadens många beställningsarbeten.
Gåvan var generös. Att få hans samlade verk möjliggjorde en unik retrospektiv utställning och överblick över hela hans konstnärskap. Samlingen är än idag ett unikt inslag i svensk konsthistoria.
Arkitekten som gav liv åt konsthallen var den då unge malmöarkitekten Carl-Axel Stoltz (1904-1975). Han kom senare att bli stadsarkitekt i Malmö. Axel Ebbe var själv mycket arkitekturintresserad och involverad i byggnadens utformning. Han önskade en miljö som liknade hans eget hem och ateljé Villa Klythia i Hököpinge som han själv hade ritat och låtit uppföra 1912.
Interiören
När man trädde in i Axel Ebbes Konsthall sommaren 1935 var det en grönskande oas. Det hade mer karaktären av en vinterträdgård eller orangeri än en konsthall!
Axel Ebbe arbetade bäst omgiven av naturen och ville att hans vita gracila gipsskulpturer skulle inramas av grönska. Denna önskan hörsammades och han fick dessutom tillsammans med sin hustru Lillemor göra utställningsformgivningen och vara med i många beslut kring konsthallens utformning.
Byggnaden bestod av två våningsplan, varav det nedre bestod av en stor sal fylld med Axel Ebbes gipsskulpturer. På övre plan fanns två mindre utställningsrum fyllda med vägghängd konst och småskulpturer.
Nedre utställningsvåningens prunkande grönska skapade en rofull inramning till skulpturerna. Träd, buskar och klätterväxter slingrade sig uppför väggarna. Här fanns också en damm med flerfärgade näckrosor och guldfiskar.
För att ytterligare förstärka orangerikänslan satte man in mycket glas. Det blev ett fönsterband intill taket och dessutom ett glastak. Dessvärre var det svårt att få glastaket att hålla tätt. Golvet saknade också isolering och bestod av ölandssten lagd på jord. Luftfuktighet blev hög och skiftande, vilket var katastrofalt för gipsskulpturerna. För att råda bot på fuktproblemen förändrades konsthallen gradvis. Växtligheten tunnades ut och så småningom togs även dammen bort.
Axel Ebbes Konsthall idag
Efter omfattande renovering och tillbyggnad har konsthallen åter öppnat sina dörrar. Den ursprungliga konsthallen har fått en varsam renovering, samtidigt som en helt ny del tillkommit. Den nya tillbyggnaden har tagits fram av Liljewall Arkitekter. Här finns nu plats för tillfälliga konstutställningar, en reception med butik och café, samt en ateljé för eget skapande. I den nya basutställningen om Axel Ebbe får vi möta konstnären bakom verken genom teckningar, skulpturer och brev, i en miljö inspirerad av konsthallsdesignen från 1935.
